Tillbaka

 

 

 

 

   

Skinnknuttar för ett halvsekel sedan                  Text: Lars-Eric Sundin
                                                                                                           Bild: Lars-Erik Jonsson


Kappkörning på Gelleråsen.

 

 

 

           

 

                                                                         

Bengt och Lars-Erik var med och körde motorcykel i Karlstad under det tidiga femtiotalet

 

I början av femtiotalet rådde högkonjunktur i Sverige. Det var lätt för unga människor att få arbete och så ville man ha något fordon att ta sig fram med. Man fick ta körkort och köra lätt motorcykel från 16 års ålder. Det fanns ingen kubikgräns, utan istället en viktgräns på 75 kg för sådana cyklar. De användes som billiga bruksfordon, men stigande välstånd gjorde att allt flera valde bil istället. De lätta motorcyklarna kom alltmer att bli ungdomens transportmedel.

Bengt Staaf och Lars-Erik Jonsson var med och körde motorcykel på den tiden.

 

- Vi var ett gäng som höll till vid ungdomsgården på Sundsta, det som är PRO-gården idag, berättar de. Det var ett uthus där och vi fick låna en lokal gratis. Vi hade väl ingen klubb direkt, utan var ett halvdussin kamrater. Sedan när vi körde på isbana blev vi tvungna att gå med i KMC, Karlstads Motor Club. Vi höll till tre år vid Sundsta, sedan började vi med bilar och efter oss kom det inga knuttar dit.

Nymans verkstäder i Uppsala tillverkade, förutom Crescent trampcyklar även motorcyklar under namnet NV. Flera av modellerna hade motorer från tyska DKW. Bengt hade en sådan:

- Min var en NV med 125 cc DKW-motor. Jag jobbade i Bäckstrands cykelaffär på Kungsgatan och köpte den ny där 1951 eller -52 när jag var sexton. Det var egentligen en tung cykel som man fick skjutsa på men jag plockade av dynan bak och fotstegen och så satte jag namnskylten över skattekvittot så ingen såg vad jag betalade i skatt.

 

Man körde till Hedemora, som var dåtidens Mekka för motorintresserade. Under femtiotalet kom upp till 150.000 människor varje sommar för att titta på bil- och motorcykeltävlingar. Man körde ikapp på hemmaplan också.

 

- En helg åkte vi till Gelleråsen och hyrde banan där för att köra ikapp. Vi flyttade ner styrena på framgaffeln och tog bort lyktor, skärmar och nummerskyltar och tävlade med varandra en hel söndag, minns Bengt. Min DKW åkte ifrån tyngre cyklar så den var snabb.

 

Förutom banrace ägnade man sig åt isracing och motocross. Det fanns en bana på regementets övningsområde vid Norra fältet och så kunde man köra i grusgropen på Sörmon.

Det var ett ständigt tävlande och på vintern plockade man ner motorerna och försökte trimma för större effekt. I en tidning fanns tips om hur man trimmade en DKW:

- Man skulle kapa kolven 2mm i underkant, runda insugningskanalerna i kolven och polera utblås och kanaler, det fungerade.

 

Någon mc-utrustning av nutida slag fanns inte. Hjälmar var inte så vanligt, utan man använde vegamössa, båtmössa eller skinnluva. Det var hårda bud innan man fick ihop till en skinnjacka. I övrigt hade man jeans och i bästa fall stövlar. Vägar och kvalitet på däck och motorer var inte heller som idag, men man drog sig inte för strapatser:

- Vi åkte till Filipstad mitt i vintern på backhopptävling och kanade över hela vägen. En semesterresa gick till Göteborg, det tog ett helt dygn att ta sig dit. Första gången till Hedemora var på en Ariel 350. Det var vägarbete med stora stenar när vi körde hem och vi fick punktering två gånger.

 

Lars-Erik skaffade en Ariel 350 när han blev arton år. Bengt hade en gammal Harley-Davidson ett tag men körde den aldrig utan startade den bara och sålde den för 100 kronor. 1956 blev det bil, en Renault CV4. Lars-Erik hade också en CV4, en sport med halvcabriolet.

 

- Det var 21 hästkrafter i Sporten, Bengt hade bara 19, påpekar Lars-Erik. De marschade omkring 70 km/tim.

 

Lars-Erik fick återfall och köpte en ny Yamaha 600 1987 som han hade några år. Bengt har numera ett fordon från den gamla goda tiden: En Speed moped från 1953. Det är egentligen en Monark, men Kooperativa förbundet ville ha egna namn på sina produkter och sålde den därför under namnet Speed.

 


Bengt Staaf med sin NV med DKW-motor.


Hjälmar var inte så vanligt under tidiga femtiotalet.


Roger Olsson vid styret och Bengt Staaf på väg till Hedemora omkr. 1952. Cykeln är en Triumph Thunderbird och bilden är tagen på Färjestadsvägen i Karlstad.


Från en TT-tävling i Hedemora 1956(?).


I Hedemora träffades knuttar från alla håll i Sverige vid tävlingarna.


Vid Sörmon eller Norra fältet i Karlstad fanns möjlighet att prova motocross.